Så där som man läser om i sagor och ser på filmer så började vår katt Maxi jama och gå en kort bit. Hon vände sig om och tittade på mig och jamade och gick en bit till. Det var svårt att missförstå att hon ville att jag skulle komma så jag följde med henne. Först gick vi utefter grusvägen in hit där vi bor, sedan vek hon av in i värsta snårskogen. Vi pratade hela tiden och hon gick en kort bit före. En gång tappade jag bort henne helt och stod bara stilla och lockade och lyssnade. Då kom hon tillbaka och hämtade mig. Vi tog oss genom en massa gransnår och ris, kom ut i en liten glänta som vi gick tvärsöver. Framme vid bäcken vid en stor vindfälld gran stannade hon och jag stod också still och väntade. Tillslut började hon knorra och jag hann se ryggen på två svarta kattungar som försvann in under granen. Efter ett tag kom en lite smoke fram och tittade på mig.

     Så glad över att vi äntligen hittat dem så jag kunnat dansa så hade jag ändå sinnesnärvaro nog att fundera över hur jag skulle hitta dit igen. Mitt lokalsinne lämnar mycket övrigt att önska, om det ens existerar... Jag rev sönder ena tröjan jag hade på mig och snitslade mig ut ur skogen. Nu har jag varit tillbaka med en stor hink babyroyalcanin. Jag stod blickstilla och väntade och då kom alla fyra bäbbarna fram! De ser jättefina och friska ut, men det är ju svårt att veta något om hullet innan man kan lyfta dem eftersom de är riktigt långhåriga hela bandet. Jag flyttade mig en bit och då lockade Maxi fram två av dem till mathinken, jag har skurit en öppning i sidan på hinken så att de kan äta trots att locket sitter på som regnskydd.  Maxi var framme och spann och pratade och gnodde sig runt mina ben liksom för att visa att jag inte är farlig. När jag började gå så försvann alla igen som genom ett trollslag. Men jag hyser gott hopp om att kunna mata in dem, de är inte rädda för människor, det är bara helt nytt! Så nu ska jag gå dit så ofta jag kan och bara vara där så att de vänjer sig vid mig. Gissa vilken tung sten som föll från mitt hjärta i dag?!!

 

camilla

19 juli 2008 19:05

Nu blev jag alldeles tårögd! Gu va härligt att äntligen ha hittat de små knytena.
Skönt att bli av med den tunga stenen runt hjärtat!!

http://www.bentley.dinstudio.se

 

bambi

19 juli 2008 19:07

Vilka söta missar du har! Själv har jag en Ragdoll som jag älskar :)

http://bambi.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  ... mitt växthus! Jag har sått en del i år förstås men milde moses vad sakta det växer och vad små och ämliga plantorna är! Mycket av det jag ställt ut har blåst sönder och ser ganska anskrämligt ut. Annat gulnar och ser inte alls ut att må bra. ...

  ...är en av de aktiviteter vi brukar roa hundarna med. Vi strör ut i hundgården och så får de nosa runt och leta. Idag blev vi lite förvånade när det dök upp en sakletarkatt också! Melvin, vår ragdoll, deltog med stort intresse och käkade hundgod...

  Nu har det regnat i tre hela dagar här, 10-12 grader och grått och grått och grått. Så trist att man bara vill dra täcket över huvudet och sova till vädret blir bättre. Hundar och katter ligger i drivor och sover överallt, klokt av dem.      I ...

  Inte för att klaga men vi har haft flera riktigt varma sommardagar nu. Hundar, katter och vi med vilar gärna i skuggan. Det är så varmt ännu att linne och shorts är de enda kläder som behövs!      Här om dagen hade vi närkontakt med vår granne ...

  ... att Sockan ska få stanna här som fastboende! Vi tycker ju så mycket om honom att det känns riktigt bra. Han är ute nu så jag har inte kunnat delge den glada nyheten. Men jag tror att han blir lika nöjd som vi är.      Det har varit en stora...