Jag saknar Erika så mycket! På kvällen framför tv:n kom hon alltid och gosade med mig i soffan, det var en viktig stund på dagen. Jag saknar hennes vita svans som hon bar rätt upp som en antenn när hon kom inslamrande genom kattluckan. Jag saknar henne sovandes på utestolsdynorna när jag ska ta med mig en sådan ut och röka. Jag saknar henne sovandes i köksfönstret. Hur hon tittar upp och kisar vänligt innan hon slumrar in igen.

     Jag blir så arg när jag tänker på vad som hänt, hur ont hon måste ha haft och ändå släpade hon sig hem. Hon såg så trygg och tillitsfull ut när jag försiktigt bar henne till transportburen... och jag kunde inte hjälpa henne. Eller det var väl en hjälp att slippa lidandet...

Min lilla, varma, kaninmjuka lilla Erika, jag saknar dig sååå mycket.