Efter snart åtta år så har jag äntligen fått diagnosen på min mage. Den har betett sig väldigt illa av och till och emellanåt gjort mig helt isolerad på grund av täta toalettbesök. Tack och lov så har jag Chrons sjukdom, utan kollagen kolit som tidigare ofta diagnostiserades som Chrons. Fördelen är att min tarmsjukdom inte är precancerogen, annars är det ungefär samma sak. Men jag behöver inte oroa mig för påse på magen eller så, tack och lov.

     Jag har börjat äta kortison, förvisso en låg dos av ett nytt preparat som testas av en läkare i Tyskland. Det är det enda som går att medicinera med. Självfallet är jag orolig över att få synsliga spår av kortisonätandet. Jag tycker att jag får plufsigare ansikte, är hungrigare och går upp i vikt. Sambon säger att jag inte har ändrat mig i varesig ansikte eller kropp. Men jag speglar mig flera gånger med fasa för vad jag ska upptäcka. Medicinen fungerar bra så till vida att jag får en sjudagars förstoppning mellan toabesöken, haha! Följden av detta är helt i stil med att föda barn... jag får tala med min läkare.

Skönt i alla fall att äntligen veta vad som är fel!